Björnmöte

Min älskade hund Balder och jag brukar gå efter skoterspår vintertid. Vartefter tiden går blir det fler och fler uppkörda leder och vi kan i princip gå hur långt vi (eller Balder) vill. Skönt är bara förnamnet av att vara ett med naturen när det är alldeles tyst och stilla. Förutom vissa djur med näbb som kan skrämma ski…. ur mig. Men det är då man får bevis för att man har ett hjärta för det slår som bara den efter ett sånt möte.
 Ett annat möte som fick mitt hjärta att slå volter och dubbelslag om vartannat var för några år sedan när min beardedcollie Busan levde. En väninna till mig och våra yngsta barn  o Busan strosade lugnt efter en å och tyckte livet var underbart. Det var sen vår som var på väg att bli försommar och bara det gjorde att vi antagligen var helt lyriska och som väninnor gör så pladdrade vi på om diverse världsproblem…
 Plötsligt från ingenstans så kom en björnhona med tre ungar halvspringande rakt mot oss med nosen i vädret. Hon hörde oss antagligen men kunde inte riktigt nosa sig till vart vi var. Så här i efterhand kan jag säga att det var en väldigt söt bild som fastnade i mitt huvud. En liten hona med sina tre ungar tätt springandes bredvid henne…Alltså i efterhand.. Det som i själva verket hände var att vi bägge vuxna kvinnliga individer la benen på ryggen och sprang för allt vi kunde. Busan blev skitglad, hon hade aldrig sett matte så lekfull någon gång utan började glatt springa ikapp och småhoppandes försökte hon få omkull mig. Jag lovar, vi hade blivit etta och tvåa i vilken os gren som helst. Oslagbara hade vi varit.
Ibland när jag läser om möte med björn och att man ska lägga sig ner och ”spela död” osv… ja inte vet jag om jag är annorlunda än andra men mina ben hade då ändrat riktning och sprang åt motsatt håll innan hjärnan uppfattade galoppen och att lägga sig ned i den farten hade blivit ganska svårt kan jag säga.
 Nåja det var mitt första nära möte med björn utan en bil att krypa in i och jag reagerade så.. Benen skakade ett bra tag efteråt kan jag berätta. Björnen då vart tog hon och ungarna vägen? Ja antagligen slog hon samma rekord som oss andra, fast åt det andra hållet för av henne och hennes telningar såg vi inte en skymt av mer.  Men vi löste inte världsproblem något mer den kvällen utan vi satt nog mest och gapade och framstötte nåt obegripligt ord här och var, så mäktig upplevelse var det.
Så storleksmässigt tycker jag att dessa björnar är mer behändiga att ha att göra med, iallafall nära inpå.

Sköt om er nu och vi får väl se vem som får se björn först. Det är väl tid att sträcka på sig och sakta vakna till liv efter en lång kall vinter även för dom   Ha det

Sökes skomakare

Ja jag har en dröm och till den är det övning och åter övning som gäller… Moment 22 nu kommer vi tillbaka till det där som kallas tålamod.
Jag har på sista tiden gjort människor istället för vättar och troll.
 Ombyte förnöjer.
 Förstår inte varför jag dras så mycket till dockor, börjar ju bli i en ålder då det där borde vara nerpackat för länge sedan.. men nej. Det har snarare blivit värre. På en byrå i tv-rummet står 60-tals Barbie på parad. Kläderna, vilka kläder det var. Så utsmyckade och fullt med små små detaljer… Ser samma saker nu som jag gjorde för 43 år sedan, när jag och ett gäng andra småjäntor samlades med våra dockor och bytte kläder och ja vi lekte väl med antar jag.
Nu har jag fått en ”docklast” till. Celluloiddockor. Jag fascineras  av kläderna där med. Stilen till 50,60-tals dockor menar jag. Så nu är det till att leta beskrivningar och tyger till alla dessa kläder från den tiden. Kul!

Så åter till mina gubbar. Den senaste blev stor ca 68 cm över havet och gjord i en för mig ny lera. När jag gör tomtar och troll är dom ju ofta barfota eller sitter i strumplästen så skor är då tack och lov onödiga. Men den här mannen ville ju ha ett par rekordeliga skor naturligtvis.
Där blev det inte lika roligt längre..
 Skulle behövt en skomakare, vad tufft det hade blivit med små riktiga, lite slitna skor. Men nu fanns ingen här så fantasin fick duga men det hade varit kul med ”riktiga” skor.

Så har några till busungar från i fjol fått kläder..
Och jaa, det var allt för denna gång… adjö

Vårkänslor

Ett litet test med en annan lera av den vita färgen..Tycker själv att bladen syns bättre..

Övning ger färdighet och detta är pilligt, känns som jag har händer storlek XL

Vasalopps Söndag

Hej hopp, vilken skidsöndag..
Jag var också ute och vallade stavarna mellan tidtagningarna. Skidor äger jag inga och tur är väl det men gubben blev nog inspirerad för jag har då aldrig sett honom på något som inte brummar förut. I dag ritade jag kors i taket- för jag såg något grönt som svischade förbi på ett par brädbitar av äldre årsmodell. Lite ryckigt gick det men det gröna förvandlades snart till en grön röd gubbe… Det röda lyste starkast precis som ett trafikljus. Dom säger att gubbar också har en ”övergångsålder” när dom tror eller vill känna sig unga på nytt och det var nog precis det som hände min stackars man i dag..
 När han äntligen stannade för att svara min frågande min  var jag noga med att inte avslöja hans nya fina rouge över hela ansiktet utan berömde honom för hans nyväckta intresse över naturkraften utan motor istället. Han pustade och stånkade men kvinnans list övergår ju mannens förstånd så jag såg nog väldigt imponerad ut för han ”gled” förbi mig i en mansnyvunnasjälvförtroendeposè. Så var den Söndagen räddad…
När jag inte har chockats av gubben så har jag tagit reda på ”lerspill”. Jag är nog av den gamla stammen för slänga något har jag väldigt svårt för. Det har både sina för och nackdelar.. Rullade pärlor av ömse färger och gjorde armband. Det var ju riktigt roligt men om det går att se vad jag vill att det ska föreställa var väl en annan femma..

Pilligt är förnamnet till dessa sk. mosippor..
Roligt var det att forma blommor..
Härliga vårfärger..
Och till sist
Björnspår av ”lagom” storlek..
Ja så blev dom till och jag har fördrivit ytterligare några dagar med ljudbok och pillergöra.
Nu ska jag gå in och känna på pannan hur min gubbe mår. När man vet hur dom blir vid en förkylning så måste ju Putte ligga risigt till nu med den överansträngningen som han gick igenom idag. Frågan kvarstår, jag tror knappast han känner sig yngre i alla sina leder i morgon men vill man vara fin så får man lida pin sa alltid mamma till mig.
Vi syns och vi hörs snart igen hoppas jag…










Tålamod…

Jag har märkt att dagarna gått ganska fort sen sist.. Och ganska många har det blivit också. Ja det här med att vara aktiv med en blogg är inte det enklaste har jag märkt. Att ha hemsida var enklare när man som jag får ordtorka uppe i skallen rätt vad det är.
Jag tillhör väl den gruppen människor som vill men inte gör, iallafall inte så ofta..
 Men nu kände jag att jag måste skärpa mig, många vill ha bilderna från min snart ”gamla” hemsida här på bloggen och då blev det latin! Den här i mina ögon invecklade uppfinningen som kallas dator kan man tydligen göra mycket med- men inte jag!
Ska hugga tag i någon som kan hjälpa mig innan dom försvinner ut i etern, det vore ju faktiskt tråkigt. Eftersom Herr Värkmästare har haft den äran att  bosätta sig hos mig under en längre tid nu så har jag inte några nya dockor att visa upp heller.. förutom en som blev till 2010 men som först nu fått kläder

Det blev ingen vätte denna gång utan en busunge.. Skulle iallafall föreställa en om inte annat tills jag fick se näsan! Någon näpen liten skönhet blev hon inte precis… Tänk om Gud hade gjort oss lite enklare, raka linjer och inget krusidull, för att inte prata om öronen…Men som sagt, jag tränar och det springer runt en massa idèer och bilder i huvudet. Men det var där det..
Har slut på allt, lera och ögon och utan det blir det heller inget mera än bilder i huvudet..Nu när det inte är jul och vättarna har fullt opp vill jag testa att göra andra dockor. Så blev denna fröken till men helt plötsligt ska det ju vara andra proportioner än vad mina fingrar blivit van och dessutom ska fem fingrar få plats istället för tomtarnas fyra…. Den här hobbyn har jag nog ”fått” för att träna opp mitt tålamod som ibland ( faktiskt ganska ofta) irrar iväg till någon helt annan plats än där jag befinner mig

Önskar jag hade mer av den varan. Tålamodet….

Men som sagt.. ska ta tag i det här med dom gamla bilderna så det finns lite att titta på tills Herr Värkmästare ledsnat och gett sig iväg på nya äventyr Ps Möter jag er och jag verkar lite disträ så kan det vara att jag beundrar era vackra näsor, måste ju få till dom till slut… hoppas jag…med lite tålamod…Ds
Tills dess..Ha det så bra så länge

Så var det det här med nyårslöften…

I dag är det den fjortonde januari. Det har gått två veckor in på det nya året….
I mitt huvud studsar det för tillfället runt en massa härliga små saker i alla kulörer. Sega, hårda, salta,sura och min favorit som är brun till färgen och smälter i munnen. Med tillsatta jordnötter och dom är hur goda som helst eller med mintsmak och tryffel eller den som bara jag älskar-Körsbär i likör. Spelar faktiskt inte så stor roll vilken fyllning det är,just nu är dom nog goda varenda en . Två veckor… Det är alltså bara femtio veckor kvar. Kan det vara så svårt? Jag har inte avlagt något nyårslöfte MEN det här är en idè som funnits bland allt det där andra som skramlar omkring i huvudet ibland. Ett helt år utan godis. Speciellt som jag har ett beteende som inte verkar så nyttigt när man tänker efter. Smygätandet. Att se hur stor näve godis som får plats i munnen innan någon kommer in och får se kinderna uppstoppade likt en hamster på grönbete. Det är faktiskt så, tar jag en bit godis så är det kört. Har hört talas om detta fenomen men av en helt annan last, så jag tackar min lyckliga stjärna att det trots allt ”bara” är godis. Men åter till den där idèn som har dykt opp. Två veckor som godisfri är två veckor som kan bli tre och fyra… Inser här att det var samma övertalning med mig själv när jag slutade röka.

Och här har vi kvällens alternativ. Säger ni att skålen till höger ser godast ut så ljuger ni och näsan börjar växa lagom till Lördagsfestligheterna. Men så kan ni se ut, för man ska inte ljuga det är bland det första dom flesta av oss fått lära sig..
Trevlig helg på er därute.
 Min helg ser ut att bli desto marigare.
 Marianne som smakar himmelskt eller torra nötter..
Ole dole doff….

Batteripåfyllning

I dag har värkmästaren fullt upp, ja det blir nog till att jobba övertid om det ska gå ihop. Det är då jag måste plocka fram mitt tålamod eller vad det nu heter. Det där som gör att man kan vänta tills det blir bättre dagar och det är inte min starka sida ska jag säga. Men alla vägar måste prövas och nu försöker jag en ny metod om inte sängläget gäller så fungerar ju benen och då får dom göra rätt för sig. Min underbare pådrivare Balder vet när klockan är slagen. Han ger sig inte förrän gåkläderna och motivationen är på plats. Tur är väl det annars finns det många undanflykter att ta till för att hamna i vågrät ställning i ex. kökssoffan…

I dag såg det ut så här i skogen och på något vis så blir jag ju glad att Balder aldrig ger sig…..

Det här är för mig att fylla på batterierna, meditation ja kalla det vad ni vill-en härlig känsla ger allt det här mig iallafall och tålamodet har helt plötsligt infunnit sig utan besvär. Eller det kanske beror på att jag vid det här laget är så slut i benen efter allt vadande i snön så min hjärna registrerar det hela som något annat.. men då har väl den gjort någon nytta också då för en gångs skull.
 Så nu kan jag lugnt ta min kopp kaffe latte och drömma om lite varmare tider (i vågrätt läge i kökssoffan) Ha det gott    

Nybörjartest..

Mitt namn är Irene och jag bara älskar allt som har med pyssel att göra.
 Nu är det ett litet hinder ivägen för mitt skapande..VÄRK men men allt har sin tid och även mina dagar. Då kör vi. Här kommer jag att lägga upp lite av varje som gör min vardag lite roligare.
Jag har slutat planera och så får det vara även här, allt får bli som det blir………
Så välkommen till min blogg och känn er som hemma

Här kommer några av mina små vättar och tomtar som är handgjorda av lera. Allt försöker jag göra för hand för i min tomtevärld finns inget att köpa i någon butik

I våran familj är Hälge en självklar favorit….
Alla människor har sin charm och den här gången var det dessa figurer som blev till

Ja nu får det bli godnatt för denna gång…sov sött